Inkaleden

Kom tillbaka fran Inkaleden till hotellet for en halvtimme sedan. Lange sedan jag var sa har slut i hela kroppen.

Det borjade daligt for mig med att jag tva dagar fore Inkaleden borjade bli forkyld samt att mina magproblem fortsatte. Dessvarre blev forkylningen bara varre och nar vi satt oss pa bussen pa lordagmorgon for att aka mot Inkaledens borjan borjade jag fa lite feberfrossa. Sa forsta dagen, som de kategoriserade som latt, blev en pina. Nar jag kom fram till lagret efter flera timmer och en rejal stigning, var jag sa slut att jag bara ville lagga mig ner i en hog och grata. Men det gjorde jag inte. Jag bet ihop och andra dagen, den tuffaste, med fruktansvarda stigningar klarade jag ocksa. Men det var tio steg, vila, tio steg, vila och sa vidare. Men det gick. Tredje dagen gick betydligt battre och forkylningen hade lattat lite men den ar fortfarande kvar. Sista dagen, idag, steg vi upp klockan tre pa morgonen for att komma fram till soluppgangen. Nu ar klockan 18 och jag ar helt fardig. Lang dag och langa dagar.

Vi har sovit i talt och burit var egen packning. Vi har haft barare med oss som har burit all mat som vi skulle ha dessa dagar samt stolar, bord, porslin och allt du kan tanka dig. Det har de burit at oss och sprungit forbi oss med 25 kg pa ryggen. Helt otroligt vilka killar. Det ar bonder och bondsoner som extraknacker som barare pa Inkaleden. Vi dricksade dem rejalt for det var de verkligen varda.

Naturen var otroligt vacker och vi var uppe pa over 4000 meters hojd, vi gjorde stigningen pa over 1000 meter andra dagen. Det var upp for ett berg, stentrappor eller stigar, och sedan branta trappor ner pa anda sidan. Tur med vadret, lite regn andra dagen samt imorse. Men annars sol forsta dagen (supervarmt, for varmt) och mulet andra dagen.

Till Inkaleden kom det tva personer till till var grupp, en journalist och en fotograf fran resemagasinet Vagabond. De ska gora ett reportage om att ga Inkaleden och ett om att aka Rosa Bussarna. Sa hall ogonen oppna!