Mamma har gått med i Facebook. Det finns ingen återvändo nu, dags att retirera känns det som. Facebook har blivit en rörelse som alla är med i. Känns som jag inte är med i det sociala sammanhanget om jag inte går med. Men jag vill inte bli styrd. Men det är samtidigt fel att vara emot något av principskäl. Jag menar det fungerar ju faktiskt. Syftet som jag gillar är det att det är lätt att hålla kontakten med folk som inte bor nära en. Den poängen förstår jag och tycker om.
Dessutom har många på senare tid tjatat om att jag ska gå med, Rosa Bussarna- människor, och går jag inte med kommer jag sannolikt att tappa kontakten med dem. Men samtidigt har jag den inställningen, om man inte klarar av vänskapen utan Facebook, vad är det då för vänskap? Men det är väl bara att vara anti, varför krångla till saker när det finns ett lätt kontaktsätt som heter Facebook.
Jag ska fundera på saken. För första gången ska jag verkligen funderar på saken.
Det jag menar med att till och med mamma har gått med är det att Facebook har spridit sig nu. Något har hänt medan jag var borta. Inget negativt med det, men jag tror att trenden snart inte är en trend längre utan något större.
2 kommentarer:
Det finns vänner och så finns det Facebook vänner. Vissa tillhör båda kategorier, vissa är inte ens vänner i verkliga livet, men det är något man inte verkar komma undan. Det HAR blivit en del av det sociala livet för människor. Facebook blir vad man gör det till. Jag försöker hålla det som ett extended network of friends. Men visst, ibland är det jävligt irriterande att man behöver en dator till allt sådant.
För oss som bor i utlandet är det jättebra, iaf så länge det inte utnyttjas på fel sätt... Men efter ett lyckligt FB-halvår har jag ännu inte råkat ut för ngt. Go for it!
Skicka en kommentar