Pratade häromdagen på kaffepausen om hur det skulle vara att träffa sig själv idag så som man var för x-antal år sedan. En kollega som har passerat 40 sa att hon nog inte skulle ha något att prata om med sig själv som 20-åring. Att många utav de val som man har gjort i livet skulle man aldrig ha accepterat som ung. Kanske för att allt är så svart-vitt när man är ung, man är så säker på vad man tycker, hurdant liv man vill ha, vilka val man vill göra, vad man tycker och så vidare.
Men ibland är det inte alltid så lätt.
Tänk alla dessa människor som har en skilsmässa bakom sig. Ingen utav dem kunde väl föreställa sig det som unga. Charmen med livet är väl just att man inte vet hur det blir, men kanske man borde vara lite mer ödmjuk inför livet som ung
4 kommentarer:
Men det är just därför jag känner pressen över att hinna med allt innan jag blir gammal och inte kan göra allt det!
Tror du inte att om den där 40 åringen stått fast vid sina ideologier skulle ha varit lyckligare? Jag tror nog att den damen skulle ha massor att berätta åt sig som 20 åring men hon vill inte erkänna det för det gör för ont. Livet är svartvitt på ett bra sätt. Det finns ja och nej. Är det något livet har lärt mig är att det är bra att vara ödmjuk inför andra, men aldrig inför livet, det är inte ödmjukt tillbaka mot dig då. Ta det du vill ha. Så slipper du ångra nåt sen eller fundera på vad du skulle kunna ha gjort annorlunda. Man behöver inte växa upp och tro att det är det rätta bara för att alla andra anpassar sig. Det finns tillräckligt många sådana människor. De är de olyckliga. De är de med radhus, skilsmässa, som ställer sig i kön och tackar och bockar för det som blir över. Det är de som har bruna chinos och dressmanrockar. Min tro. :) Kom ihåg din bloggrubrik. Hon är på avbytarbänken, och ingen undrar var hon köpt sin tröja. /Daniel
Tack för tänkvärda kommentarer.
Daniel: Jag tror att det du skriver avspeglas av att du är ung och på väg i livet. Jag misstänker att du inte kommer att vara lika säker på din sak om 20 år. Med det är väl både på gott och ont?
Vi lever väl för att lära? Men samtidigt måste man alltid veta vad man vill, annars får man inget. Men vad man vill ha har ju som sagt en förmåga att ändra.
Mm men om jag inte är lika säker på min sak om 20 år, då har jag gjort något väldigt fel. Då skulle jag ha väldigt mycket att prata med mig själv om som 26 åring, vilket jag känner att jag nu redan börjar få. Morfar är 85, han är fortfarande påväg i livet tycker han. Han jobbar varje dag ännu, flirtar fortfarande med kassatjejerna, pratar om kalas och undrar hur i all världens dagar jag och mamma inte kunde ha känt hans kompisar. Som dog för ett x antal år sen kommer han på sen. Allt stannar inte vid ålder. Du har rätt i att man lever för att lära, men bara för att man lär sig tycker jag inte att det betyder att man måste rätta sig i ledet, som att det vore en bra norm att följa. Ingenting utvecklas om alla anpassar sig. Sen har man ju olika livsfilosofi också, det är bra att vissa tycker att det är skönt med den tryggheten som ett sånt liv innebär och det är klart att barn kommer att förändra lite. Men jag vill gärna fortsätta vara naiv, det är lättare då. Vuxenlivet med mycket av vad det innebär lockar inte, tycker jag är ganska lagom vuxen som jag är och jag tycker inte jag har förändrats mycket i min personlighet hittills så jag ser ingen anledning till varför det skulle börja förändras nu. Jag hoppas verkligen att den där damen hittar lite av den där tjugoåringen hon en gång hade. Varför jag blir uppe i varv är för att det är få saker som är så tragiskt som människor som inte gör det de vill göra, för att de ser hinder och praktiska problem istället för möjligheter. Jag är inget stort fan av jantelagen.. :) Det var ett bra inlägg du skrev, det fick mig att börja fundera massor. Ha en bra onsdag!
Skicka en kommentar