Hej då

Idag sa jag hej då till Micran. Micran har gått under många namn; firma bilen, morrhoppan, grisbilen, microben. Kärt barn har många namn som man säger.

Micran har alltid varit i min familj. Den köptes som ny 1987 av min farfar. Han behövde en pendlingsbil när han skulle åka till stan oftare än förut. Efter det har bilen även använts av min faster, min pappa och sedan av mig.

Men nu säger familjen Olofsson hej då till Micran då den har blivit överlopps eftersom jag ska få överta en av mina föräldrars bilar.

Björnmannen

Igår tittade jag på dokumentärfilmen Grizzly man. Filmen handlar om Timothy Treadwell som är en misslyckad skådis och före detta alkoholist som helt väljer att vika sitt liv åt grisslybjörnarna i Alaska. Under tretton år tillbringar han två månader i sträck (juli - september) hos björnarna. Han bor i ett tält och campar på olika ställen och försöker komma så nära björnarna som möjligt. Treadwell säger att han skyddar björnarna på detta sätt. Under sin tid hos björnarna filmar han flera hundratals filmrullar på naturen, på björnar, på sig själv när han berättar om björnarna och så vidare.

Treadwell är trött på människorna och civilisationen och vill bli en björn. Under den tiden av året som han inte spenderar med björnarna åker han runt till skolor i USA och informerar om björnarna. Allt detta gör han gratis och han vill absolut inte göra någon ekonomisk vinning på sitt kall. Han grundar även en stiftelse som ska skydda björnarna. Treadwell vill skydda björnarna från tjuvjakt och från människorna i största allmänhet.

Filmen är inspelad efter att Treadwell och hans flickvän har blivit uppätna av en björn. Treadwells period i vildmarken var slut för denna gång och han skulle återvända till civilisationen men på grund av krångel med flygbiljetten blir han arg på allt och åker tillbaka till björnarna. Men det är sent på säsongen och mycket senare än han brukar vara där. De björnarna som han "känner" har gått i ide och nya björnar har kommit till området. Dessa björnar är ofta aggressivare och det konstaterar också Treadwell på den sista sekvensen som han filmar. Men på sin sista film säger han också att han är beredd att dö för sina björnar och att han älskar att vara just där han är och att han inte vill vara någon annanstans i hela världen.

I dokumentären intervjuas även Treadwells vänner, föräldrar och personer som är engagerade i björnarna så som forskare och invånare i Alaska. En person säger att Treadwell inte alls skyddade björnarna genom att bo med dem. Snarare gjord han det värre för dem genom att vänja dem vid människor och på så vis förstod de inte att vara rädda för till exempel tjuvskyttar.

Jag tror att även om Treadwell inte hade blivit ihjälbiten och uppbiten av en björn så hade han antagligen supit ihjäl sig. Det var två ytterligheter som stod emot varandra. När Treadwell bestämde sig för att ändra sitt liv och sluta dricka och gick in i sin kamp för björnarna till hundra procent var han nog medveten om att detta tänker han göra på sitt sätt och det kommer att bli hans död och han accepterade det för att han såg det som ett kall. Han ville inte göra något halvhjärtat så som han såg det. Treadwells högsta önskan var att bli en björn, men han lyckades inte bli en del av vildmarken och blev uppäten. Tragiskt men så är det ofta i vildmarken. Den enas död är den andras bröd.

Läs mera här.

Till salu

Nu säljer jag min älskade morrhoppa. Om du är intresserad, gå in här och sök efter Nissan Micra GL 1,0.

Konversation

Igår på basketträningen:

Tjej 15 år: Vilken skola går du i?
Jag: Jag går inte i skola.
Tjej: Var gick du senast?
Jag: I Högskolan.
Tjej: Alltså Lusse?
Jag: Nej, jag är gammal, jag gick ut Lusse 2004.
Tjej (väldigt glad): Jaha, men du ser ut som om du går i tvåan i Lusse!

Livsval

Pratade häromdagen på kaffepausen om hur det skulle vara att träffa sig själv idag så som man var för x-antal år sedan. En kollega som har passerat 40 sa att hon nog inte skulle ha något att prata om med sig själv som 20-åring. Att många utav de val som man har gjort i livet skulle man aldrig ha accepterat som ung. Kanske för att allt är så svart-vitt när man är ung, man är så säker på vad man tycker, hurdant liv man vill ha, vilka val man vill göra, vad man tycker och så vidare.

Men ibland är det inte alltid så lätt.

Tänk alla dessa människor som har en skilsmässa bakom sig. Ingen utav dem kunde väl föreställa sig det som unga. Charmen med livet är väl just att man inte vet hur det blir, men kanske man borde vara lite mer ödmjuk inför livet som ung

Liten och stor

TV- freaken har flyttat in.

Miljöfilm och Hipp Hipp

Igår hade Savetheplanet.ax gratisvisning på Bio Savoy av filmen "I elfte timmen.". Filmen är producerad av Leonardo Di Caprio som också är berättarrösten i filmen. Jag var dit tillsammans med Dessi och Sara och tittade. Visst var filmen intressant, men den kändes lång och väldigt USA-ig. Med andra ord gjord för en amerikansk publik. Filmen var upplagd så att det var en massa olika forskare som berättade om allt hemskt som händer med vår jord och kommer att leda till att människoarten dör ut om vi inte ändrar vårt sätt att leva. En poäng som kom fram var den att jorden nog återhämtar sig, det tar väl x-antal hundratals år eller kanske tusentals. Men att det är vi människor som inte klarar sig, vi utrotar oss själva med den livsstilen som vi håller.

Men alla forskare visade även upp en positiv inställning och den förmedlade att vi alla ännu har chansen att fortfarande rädda vår jord, det är inte kört bara vi verkligen går in för att kämpa och ändra vår livsstil.

Efter bion ägnade vi oss åt mer lättsinnig underhållning. Vi åt glass och såg på Idol. Sara bjöd på drinkar och med dem i kroppen begav vi oss till Indigo. På Indigo var det rätt så bra med folk, träffade bland annat CB. Vi pratade med två skåningar som påstod att de var på Åland med helikopter för att göra stan. De påstod att de hade googlat Åland för att veta vart man skulle gå (Indigo och Arken). Det var i varje fall lite kul att höra skånska (han ena lät precis som den ena killen i Hipp Hipp) fastän de var lite nojsiga. Men de gick ganska snabbt vidare när de märkte att de inte fick napp vi vårt bord.

Stockholms helg

Jag och Kim ska åka till Stockholm om några helger. Nu håller jag på ochplanerar programmet och kommer med förslag som Kim endera hyllar eller dissar.

Bestämt är var vi ska bo och hur länge vi ska stanna, samt hur vi ska komma dit och hem. Bestämt är även att vi ska gå på Stand Up på Norra Brunn på lördagskvällen. Jag har bokat bord där så vi ska även äta middag på Norra Brunn. Planen är också att vi ska gå på något museum samt att Kim vill köpa skor. Jag skulle även vilja gå på den nya James Bond filmen som har premiär den 31 oktober och således är väldigt ny på biograferna när vi är i Stockholm.

Men idag började jag även surfa runt lite på olika hemsidor efter var man kan kolla på basket i Stockholm. Då fick jag fram att Stockholmslaget Stockholm 08 (herrlaget) har hemmamatch den lördagen som vi är i stan. Jag skulle väldigt gärna vilja gå och se på en basketmatch, jag har aldrig sett basket live och jag tror att det skulle vara kul att se hur det går till på "riktigt" nu när jag börjar bli lite insatt. Se hur de "stora pojkarna" spelar. Det skulle ha varit extra kul om det skulle ha varit damlaget som spelar, men de har ingen match som passar vårt schema. Frågan är nu hur vi ska hinna med allt. Man vill ju även ha tid över för att ta det lugnt, strosa på stan och sitta på mysiga caféer. Det är inte meningen att det ska bli en stresshelg med massor av program.

Hmm, hur få ihop det?

Recension

Idag har jag avnjutit Pirkkas Sushi (skrev om det i ett tidigare inlägg). Jag måste faktiskt säga att jag är positivt överraskad. Det var bättre än jag trodde. Klart att det inte var lika gott som färsk sushi, men det duger bra som ersättning när man inte kan få tag på "riktig" sushi.

Paketet innehöll tio bitar med olika sorters sushi och alla var goda. Det ingick även ätpinnar och tillbehör som soya och Wasabi.

B-day

Idag är det "the B-day":

- Basket
- Bonde
- Bulle

Basket är lika med basketträning, förut var onsdagen den enda dagen för basketträning, därför blev det extra speciellt, men från och med den här veckan har vi träning även på måndagar. Bonde står för att mitt favoritprogram, det enda som jag följer, Bonde söker fru kommer ikväll. Bulle betyder att vi får kaffebröd till kaffet på jobbet, det är något speciellt som bara infaller på onsdagar. Idag fick vi mockarutor!

Balans

Man blir social av att inte ha någon pojkvän. Eller är det bara jag? Nu har jag en pojkvän, vilket är hur trevligt och bra som helst, men jag märker ett mönster hos mig själv. Ett mönster som jag inte vill upprepa.

Du känner dig (nästan) aldrig ensam när du har en pojkvän, du kan alltid ringa till honom, sova över (om han bor nära), hänga och så vidare. När man inte är i en relation av det slaget kräver det lite mera. Det är inte lika självklart att dina kompisar vill umgås och sova över, som med pojkvännen. Ingen självklarhet att pojkvännen alltid har tid, men du kan alltid klämma in ett nattligt besök om inte annat, sånt tror jag inte att kompisar uppskattar. När man är i en relation vill man umgås massor, det vill jag. Men samtidigt vill jag umgås med mina fina vänner, men ibland känns det som om jag tappar greppet och hör av mig för sällan, hänger för lite, spontanfikar för lite och så vidare. Min poäng är nog helt enkelt att jag vill bli bättre på att kombinera dessa två; relation och vänner. Jag vill inte förlora någon del och jag vill ha djupa samtal med båda, men även ytliga emellanåt.

Storebror hela livet?

Jag har läst om det förut och tycker att det är intressant. Det jag pratar om är faktumet om ur vi påverkas om vilken följd i syskonskaran som vi har eller om vi inte har några syskon alls. Enligt en artikel i HBL (21.10.2008) är följande speciellt beroende på var man är född i syskonskaran:

- Storasyskon: Duktiga i skolan, ambitiösa, ansvarstagande, blir ofta ledare.
- Mellanbarn: Flexibla, diplomatiska, relationsbenägna, bra som mellanchefer.
- Småsyskon: Bryter mot traditioner, rebelliska, tar mer risker, konstnärliga.
- Enda barnet: Lika äldsta barnet i sitt sätt att vara, gillar ordning och reda.

Jag är lillasyster och kan nog känna igen mig lite i beskrivningen som ges på hur man är som lillasyster. Men det är väl som med allt annat, att man ska ta det med en nypa salt.

Boktips: Elisabeth Schönbeck, Äldst, yngst eller mittemellan, Forum, 2008.

Måndag

Jag sitter i soffan med datorn i famnen. Radion spelar musik och ljusen brinner i fönstret. Mysbelysningen är påslagen och jag är iklädd min mysdräkt med huva och yllersockor. Håret är blött efter duschen som jag just kom ut från. Stämningen är lugn efter jobb och tvåtimmars basketträning direkt efter det. På bordet ligger Elle Interiör och väntar på mig, vilket kommer att passa perfekt till det gröna téet med honung som jag snart tänker avnjuta.

Kan man ha en bättre måndagskväll?

Filmtips

Mitt i flyttyran har jag tappat bort tiden för blogginlägg, eller snarare kanske inspirationen till dem. Hoppas jag hittar inspirationen igen och att den inte är undanstoppad i den understa lådan. Jag har i varje fall något att komma med idag. Nämligen ett filmtips!

Förra veckan såg jag Woody Allens nyaste film Vicky Christina Barcelona på vår underbara bio i Mariehamn (ej ironi) och jag ger den fem av fem pluppar. Filmen har passerat rätt så obemärkt förbi i media trots att den har fått bra betyg, men missa den inte för den är ett guldkorn. Dessutom är snyggingen Scarlett Johansson med samt yrvädret Penelópe Cruz.

Myshelg i Stockholm

Den 8-9 november ska jag och Kim på en liten tripp till Stockholm. Vi ska bo på Nordic Light Hotel och gå på musem, kanske bio och äta middag på någon trevlig restaurang.

Vårt rum heter "Compact".

Finstämt

20 km senare

Nu har det gått några dagar sedan jag och Dessi och några hundra till gick Ålandsmarschen. Det var som sagt var 20 km och det gick riktigt bra. Vi tog oss igenom banan, som var av väldigt blandad karaktär med mycket skog, mycket blött och lite landsväg, på prick tre timmar. Jag är riktigt nöjd med den tiden.

Ålandsmarschen var rolig, klart att det även var lite jobbigt men medan man gick så tänkte man inte så mycket på det. Det var först i mål och dagarna efter som jag har känt i kroppen. Jag har fortfarande ont i nedre delen av ryggen så vi får se hur det gå på basketen idag. Jag har nog aldrig känt mig så stel i kroppen som jag gjorde på söndagen, dagen efter promenaden. Men jag tror att en bidragande orsak även kan vara flera timmars buggande, hoppande och skuttande i lördagskväll.

En euro per kilometer

Ibland funderar jag över om jag är riktigt klok. Imorgon betalar jag sammanlagt 20 euro för att promenera 20 km. Det låter helt befängt, promenera kan man ju faktiskt göra när som helst.

Men ändå gör jag det och jag ser framemot det. Det är Ålandsmarschen som står på programmet. Det är promenadvarianten av Kanonloppet.

På förmiddagen är det Ålandsmarschen och sedan på kvällen bär det av på kryssning med Eckerö Linjen tillsammans med mina arbetskamrater. Planen är att orka till krogen, men det beror lite på hur jobbigt det egentligen är att promenera 20 km. Det återstår att se.

Vardagsglamor

Idag på eftermiddagen på jobbet kom en kollega in med en flaska skumpa på mitt och min kollegas rum.

Det hela kom sig av att jag häromdagen i och med att vi flyttade rum på jobbet kastade ur mig på skoj till en kollega, som undrade om vi skulle ha inflyttningsfest, att vi nog kunde ha det om han tog med champagne.

Jag trodde aldrig att han skulle göra det. Men där ser man, säger man inget så händer det inget heller.

Champagne på jobbet känns helt rätt.

Skål!

Maskinmännen

Jag och min kollega på jobbet ska få byta rum. Före vi får flytta in ska rummet städas. Ordentligt. Väggarna ska putsas och golvet ska bonas.

På mitt jobb anlitas en städfirma. På eftermiddagarna dyker det upp en kvinna som städar lite här och där och byter soppåsar. Men nu när golvet ska bonas krävs det en maskin. En boningsmaskin. Det krävs inte bara en maskin, det krävs tre män också för att utföra jobbet. En som kör den, en som går bredvid och en som tittar på från sidan. Sedan när golvet är bonat ska det diskuteras och synas i kanten. Av tre män.

Det är som vanligt med andra ord. Så länge något så ohippt som vanlig städning ska utföras, då ser man inte till en man. Men när de stora häftiga maskinerna ska fram då dyker männen upp som svampar i skogen.

Fotboll i Tammerfors

Igår var jag på fotbollsresa till Tammerfors över dagen. Jag var medbjuden från mitt jobb och det var intressant, roligt, en hel del väntande och väldigt regnigt och blåsigt. Trots stormliknande vindar skurrade vi iväg på eftermiddagen i ett litet plan mot Tammerfors. Väl framme på Pirkkalas flygplats möttes vi av en buss som tog oss in till centrum av Tammerfors. Där stannade det gänget som jag var med till på en restaurang och åt i lugn och ro en god middag på en Tex Mex restaurang. Där satt vi ganska länge förrän vi promenderade till fotbollsstadion som låg väldigt centralt i Tammerfors.

Bilden föreställer ett grått Tammerfors.

Fotbollsstadion är stor och rymmer ca 11000 personer, men igår var det endast 1550 personer som hade vågat sig dit i regnet. Men vi som kom fick se en bra fotbollsmatch som IFK tyvärr, lite orättvist, förlorade.

Efter matchen började väntan. Vi fick vänta ända till kl 23 innan planet hem lyfte och tog oss tillbaka till Mariehamn.

Men det var riktigt roligt att få hänga med. Det var även första gången som jag var in i Finland och jag vill åka igen. Det här var en alldeles för snabb tur för att jag skulle hinnna få någon uppfattning om Tammerfors. Så jag måste nog tillbaka.

VSOP

I helgen var det som sagt vad fest. En mycket trevlig och god middag avnjöts i gott sällskap, sedan spelade vi Buzz (som jag och Kim vann!) och efter det blev det allmänt babbel i takt med att alkoholhalten i blodet steg. En sväng till Indigo var vi också och där var det rätt så bra drag. Nästan lite stökigt. Men jag vet inte om jag är rätt person att uttala mig om det eftersom jag inte har varit ut på lokal sedan maj.

Men tack alla för en lyckad kväll, vi fortsätter den 15 november!

På slutet av kvällen blev det lite suddigt....

Helgen

I helgen händer det flera roliga saker. Bland annat ska en tradition startas ikväll. Förhoppningen är att det ska bli en tradition, så förväntningarna är på topp. Ikväll är det D & T som lagar mat, M & T som fixar vin och jag och Kim som står för programmet. Jag vet att spänningen är på topp angående vad det ska bli för spännande program. Jag lovar bildbevis på hur det såg ut när programmet framfördes.

Imorgon ska jag till Tammerfors över dagen. Jag är medbjuden från mitt jobb, som är sponsor, att flyga med och titta på IFK Mariehamns bortamatch i Tammmerfors mot Tampere United. Vi flyger med laget i deras specialchartrade flygplan. Sen kommer vi hem igen direkt efter matchen. Efter en vinst förhoppningsvis. Ska försöka ta lite bilder av det också.

Trevlig helg!

Banankontakt

I helgen sorterade jag mina saker. Detta är nästan allt jag äger. Lägg till ett skrivbord, en fåtölj och en massa kläder så har ni mitt bohag.

Lägg även märke till min tjusigaste ägodel i bakgrunden. Den till vänster.











Medan vi andra bar lådor och städadade vinden i helgen låg Donna i solen och solade. Men här kliar hon sig.

Jag, en stadsbo

Igår hände det. Jag gick från skärgårsbo, lantis och Vårdöbo till att bli en stadsbo. Jag har ju som bekant varit smygstadsbo i flera år, i sju år faktiskt. Men jag har alltid varit trogen min hembygd på pappret (i hjärtat är jag det fortfarande). Men nu i och med att mamma och pappa flyttar från barndomshemmet lämnar jag Vårdö. Jag har ingenting kvar där nu, ingenting som berättigar mig till att vara skriven på Vårdö. Jag har familj och släktingar där som naturligtvis betyder mycket men det berättigar inte mig till att vara skriven på Vårdö.

Nu bor jag på Skrakvägen. Välkommen.

Chefen

Idag på min arbetsplats kom den högsta chefen och satte sig vid samma bord som mig i matsalen. Det i sig var väl en trevlig händelse. Men sen frågade personen vad jag gjorde när jag inte jobbar på mitt jobb. Jag förstod inte vad personen menade och frågade vad som menades. Personen sa sedan att jag väl studerar för jag jobbar ju inte så mycket på min arbestplats. Jag svarade att jag har jobbat hos dem heltid i nästan sex veckor nu.

Tystnad.

En pinsam tystnad.

Personen försökte släta över det med att han/hon har fått något om bakfoten. Men skadan var redan skedd.

Sedan avlägsnade personen sig.