Sexism

Igår var jag på en öppen föreläsning vid Högskolan på Åland. Det var Lars Einar Engström som föreläste. Han har gett ut böckerna En sexists bekännelser och Sexistens karriärhandbok för unga kvinnor. Den senare läste jag i våras och därför var jag intresserad av att gå på föreläsningen eftersom jag tycker att den boken är väldig intressant (dessutom har jag ett eget ex nu efter att ha svarat på en publikfråga igår).

Föreläsningen handlade om samma sak som hans böcker nämligen sexism på arbetsplatser. Hur man som kvinna väljs bort i rekryteringen för att man är just kvinna . Engström pratade flera gånger om dessa gubbar som sitter överallt och styr näringslivet och de tar inte gärna in några kvinnor i styret: "Man vet ju hur kvinnor är".

Många utav de exempel som Engström tog upp igår och som jag även läst i hans bok känner jag tyvärr igen mig i. Ett exempel är en sak som jag har funderat rätt så mycket på. Det har hänt mig många gånger att män tror att man är intresserad av dem bara för att man är trevlig och social och visar ett intresse för det som de har att säga. På krogen följs det alltid av att när man jag ska gå hem säger de: "Men sku int vi ligga?"

Ett annat exempel är det att jag flera gånger har fått jättebra kontakt med en man och gärna skulle utbyta kontaktuppgifter för att vi skulle kunna fortsätta vår vänskap. Men de kommer det alltid upp att mannen ifråga har en flickvän som är så svartsjuk. Då blir jag alltid så bedrövad för jag är ju inte intresserad på det viset. Tanken som slår mig då är att om jag hade varit man hade vi fortsatt vår kontakt. Men varför ska det vara så svårt att ha vänskapsförhållanden med män?