20 km senare

Nu har det gått några dagar sedan jag och Dessi och några hundra till gick Ålandsmarschen. Det var som sagt var 20 km och det gick riktigt bra. Vi tog oss igenom banan, som var av väldigt blandad karaktär med mycket skog, mycket blött och lite landsväg, på prick tre timmar. Jag är riktigt nöjd med den tiden.

Ålandsmarschen var rolig, klart att det även var lite jobbigt men medan man gick så tänkte man inte så mycket på det. Det var först i mål och dagarna efter som jag har känt i kroppen. Jag har fortfarande ont i nedre delen av ryggen så vi får se hur det gå på basketen idag. Jag har nog aldrig känt mig så stel i kroppen som jag gjorde på söndagen, dagen efter promenaden. Men jag tror att en bidragande orsak även kan vara flera timmars buggande, hoppande och skuttande i lördagskväll.

En euro per kilometer

Ibland funderar jag över om jag är riktigt klok. Imorgon betalar jag sammanlagt 20 euro för att promenera 20 km. Det låter helt befängt, promenera kan man ju faktiskt göra när som helst.

Men ändå gör jag det och jag ser framemot det. Det är Ålandsmarschen som står på programmet. Det är promenadvarianten av Kanonloppet.

På förmiddagen är det Ålandsmarschen och sedan på kvällen bär det av på kryssning med Eckerö Linjen tillsammans med mina arbetskamrater. Planen är att orka till krogen, men det beror lite på hur jobbigt det egentligen är att promenera 20 km. Det återstår att se.

Vardagsglamor

Idag på eftermiddagen på jobbet kom en kollega in med en flaska skumpa på mitt och min kollegas rum.

Det hela kom sig av att jag häromdagen i och med att vi flyttade rum på jobbet kastade ur mig på skoj till en kollega, som undrade om vi skulle ha inflyttningsfest, att vi nog kunde ha det om han tog med champagne.

Jag trodde aldrig att han skulle göra det. Men där ser man, säger man inget så händer det inget heller.

Champagne på jobbet känns helt rätt.

Skål!

Maskinmännen

Jag och min kollega på jobbet ska få byta rum. Före vi får flytta in ska rummet städas. Ordentligt. Väggarna ska putsas och golvet ska bonas.

På mitt jobb anlitas en städfirma. På eftermiddagarna dyker det upp en kvinna som städar lite här och där och byter soppåsar. Men nu när golvet ska bonas krävs det en maskin. En boningsmaskin. Det krävs inte bara en maskin, det krävs tre män också för att utföra jobbet. En som kör den, en som går bredvid och en som tittar på från sidan. Sedan när golvet är bonat ska det diskuteras och synas i kanten. Av tre män.

Det är som vanligt med andra ord. Så länge något så ohippt som vanlig städning ska utföras, då ser man inte till en man. Men när de stora häftiga maskinerna ska fram då dyker männen upp som svampar i skogen.

Fotboll i Tammerfors

Igår var jag på fotbollsresa till Tammerfors över dagen. Jag var medbjuden från mitt jobb och det var intressant, roligt, en hel del väntande och väldigt regnigt och blåsigt. Trots stormliknande vindar skurrade vi iväg på eftermiddagen i ett litet plan mot Tammerfors. Väl framme på Pirkkalas flygplats möttes vi av en buss som tog oss in till centrum av Tammerfors. Där stannade det gänget som jag var med till på en restaurang och åt i lugn och ro en god middag på en Tex Mex restaurang. Där satt vi ganska länge förrän vi promenderade till fotbollsstadion som låg väldigt centralt i Tammerfors.

Bilden föreställer ett grått Tammerfors.

Fotbollsstadion är stor och rymmer ca 11000 personer, men igår var det endast 1550 personer som hade vågat sig dit i regnet. Men vi som kom fick se en bra fotbollsmatch som IFK tyvärr, lite orättvist, förlorade.

Efter matchen började väntan. Vi fick vänta ända till kl 23 innan planet hem lyfte och tog oss tillbaka till Mariehamn.

Men det var riktigt roligt att få hänga med. Det var även första gången som jag var in i Finland och jag vill åka igen. Det här var en alldeles för snabb tur för att jag skulle hinnna få någon uppfattning om Tammerfors. Så jag måste nog tillbaka.

VSOP

I helgen var det som sagt vad fest. En mycket trevlig och god middag avnjöts i gott sällskap, sedan spelade vi Buzz (som jag och Kim vann!) och efter det blev det allmänt babbel i takt med att alkoholhalten i blodet steg. En sväng till Indigo var vi också och där var det rätt så bra drag. Nästan lite stökigt. Men jag vet inte om jag är rätt person att uttala mig om det eftersom jag inte har varit ut på lokal sedan maj.

Men tack alla för en lyckad kväll, vi fortsätter den 15 november!

På slutet av kvällen blev det lite suddigt....

Helgen

I helgen händer det flera roliga saker. Bland annat ska en tradition startas ikväll. Förhoppningen är att det ska bli en tradition, så förväntningarna är på topp. Ikväll är det D & T som lagar mat, M & T som fixar vin och jag och Kim som står för programmet. Jag vet att spänningen är på topp angående vad det ska bli för spännande program. Jag lovar bildbevis på hur det såg ut när programmet framfördes.

Imorgon ska jag till Tammerfors över dagen. Jag är medbjuden från mitt jobb, som är sponsor, att flyga med och titta på IFK Mariehamns bortamatch i Tammmerfors mot Tampere United. Vi flyger med laget i deras specialchartrade flygplan. Sen kommer vi hem igen direkt efter matchen. Efter en vinst förhoppningsvis. Ska försöka ta lite bilder av det också.

Trevlig helg!

Banankontakt

I helgen sorterade jag mina saker. Detta är nästan allt jag äger. Lägg till ett skrivbord, en fåtölj och en massa kläder så har ni mitt bohag.

Lägg även märke till min tjusigaste ägodel i bakgrunden. Den till vänster.











Medan vi andra bar lådor och städadade vinden i helgen låg Donna i solen och solade. Men här kliar hon sig.

Jag, en stadsbo

Igår hände det. Jag gick från skärgårsbo, lantis och Vårdöbo till att bli en stadsbo. Jag har ju som bekant varit smygstadsbo i flera år, i sju år faktiskt. Men jag har alltid varit trogen min hembygd på pappret (i hjärtat är jag det fortfarande). Men nu i och med att mamma och pappa flyttar från barndomshemmet lämnar jag Vårdö. Jag har ingenting kvar där nu, ingenting som berättigar mig till att vara skriven på Vårdö. Jag har familj och släktingar där som naturligtvis betyder mycket men det berättigar inte mig till att vara skriven på Vårdö.

Nu bor jag på Skrakvägen. Välkommen.

Chefen

Idag på min arbetsplats kom den högsta chefen och satte sig vid samma bord som mig i matsalen. Det i sig var väl en trevlig händelse. Men sen frågade personen vad jag gjorde när jag inte jobbar på mitt jobb. Jag förstod inte vad personen menade och frågade vad som menades. Personen sa sedan att jag väl studerar för jag jobbar ju inte så mycket på min arbestplats. Jag svarade att jag har jobbat hos dem heltid i nästan sex veckor nu.

Tystnad.

En pinsam tystnad.

Personen försökte släta över det med att han/hon har fått något om bakfoten. Men skadan var redan skedd.

Sedan avlägsnade personen sig.